Foto: Tore Østby
Foto: Tore Østby

I det unika myskoxhägnet utanför Tännäs i västra Härjedalen kan man komma nära urtidsdjuren myskoxar. Från den höga rampen i visningshägnet vistas de i sin naturliga miljö. Guideturer startar vid Härjebrygg, Bygatan 37 i Tännäs.
I Myskoxcentrum har de gott om plats och mycket av sin naturliga föda att tillgå. En entusiastisk och kunnig guide Erik Larsson berättar och informerar om myskoxarna.

Eriks entusiasm sprider sig till Erik Beck och de andra gästerna.

Höjden över manken på en vuxen myskoxe ligger kring en och en halv meter. En fullvuxen myskoxtjur kan väga uppemot 400 kg, så det är ett kompakt djur. Pälsen är anpassat till ett arktiskt klimat. De långa täckhåren hänger ända ned mot klövarna som ett första skyddande lager, och under finns en tät matta av ytterst finfibrig bottenull.

Myskoxen tål kyla, ned till – 50 grader. Den fäller sin bottenull på försommaren, men gillar  inte värme slik det är i sommar. Myskoxen trivs bara i de regioner där temperaturen mitt i högsommaren understiger 10 grader.

Myskoxen är det sista av de stora urtidsdjuren och utvecklades på Centralasiens högplatåer för några miljoner år sedan. Vid tiden för den senaste nedisningen var den ganska allmänt utbredd över Europa och norra Asien. Fossilfynd i Skandinavien pekar på att myskoxen för 30.000 – 40.000 år sedan betade tillsammans med mammutar och ullhåriga noshörningar.

Allt eftersom vädret blev varmare trängdes myskoxen allt längre norrut. Ett par tusen år f.Kr. dog arten ut här. Vid sidan av klimatförändringen kan även jakten ha påskyndat utrotningen – myskoxens beteende gör den lättjagad och forskarna tror att den kan ha varit ett populärt villebråd bland de forntida jägarfolken.

Vid början av 1900-talet fanns myskoxen kvar på norra Grönland och längs ishavskusten i Kanada. Från dessa populationer har flera försök gjorts att återinföra myskoxen till Spetsbergen och till Skandinaviska halvön. Efter andra världskriget hämtade en grupp norska fångstmän 27 myskoxkalvar på Grönland. Bara elva kalvar överlevde transporten, och fördes till trakten av Dovrefjäll i Norge, där ättlingarna lever än i dag.

Från Dovre utvandrade Myskoxarna till Härjedalen.

Källa: Myskoxe.se